Ansiktslyft på min Telecaster Thinline

Paul på en bild från Suicaine Gratification-albumet

The Replacements, och i synnerhet Paul Westerberg, har i många år varit ett av mina absoluta favoritband. Gruppen som aldrig riktigt slog igenom, och där sedan Paul Westerberg fortsatte med en solokarriär där fler underbara låtalster sipprade ut. Ett av mina favoritsoloalbum med Paul är Suicaine Gratification. På bilderna i konvolutet kan man se Paul med en Telecaster Thinline (se bild ovan) som jag tyckte var så jäkla snygg!

Min Thinline.

När jag sedan hittade en Japan-Thinline -72 till salu så slog jag till. Jag köpte den av en man i Jönköping som  hade ett gäng Telecasters. Den äldsta var från början av 60-talet har jag för mig.
Men han sålde denna för att han inte tyckte att den hade det "klassiska" tele-ljudet. För mig spelade inte hans åsikt in alls, utan jag tog den där och då, för bara gitarrens utseende fick mig i svaj.
Den var från 1997. Jag har haft den i ett gäng år nu, men har senaste tiden inte tyckt att utseendet passat mig riktigt.
Det vita plektrumskyddet skriker väl mycket country så jag tyckte det var dags att ge den ett ansiktslyft.

Nu lagom till fars dag så fick jag en liten "några-dagar-innan-present" av min son och fru: ett svart plektrumskydd som jag pratat om länge. Tack så hemskt mycket fina familjen!





Det blev omgående en uppgradering av Telen:

Före....

och efter!

Gillar det nya utseendet skarpt. Den blev som en helt annan gitarr, och andas nu mycket mera råblues.

Och faktum är att jag inte övergett min inspiration av Westerbergs gitarr:

Han ser ut att moderniserat lite själv... Tycker dock mitt ser bättre ut ;)
Och skulle jag ångra mig i framtiden så har jag kvar originalplektrumskyddet såklart.
Nedan kommer lite mer bilder på min Thinline före, under och efter bytet av plektrumskydd: